Simon goes all US (del 1/4)

Nej men, de trodde ni inte va? Jag är stationerad i USA! Chocker va?!?! Så, jag vet att jag inte uppdaterat min blogg på länge men jag skall försöka ändra på det nu när det finns lite mera att skriva än att jag har jobbat, jobbat och alternativt tränat lite imellan. Så, fredagen den 7de så snodde jag och min kära bror mamsens bil för att ta oss till Arlanda. 2 månader tidigare hade jag köpt en biljett så att jag skulle kunna fara över till USA för att bo med min kära flickvänn! Väl vid arlanda så hade jag 3 timmar tillgodo men min kära vänn/min bärbara höll mig sällskap och det tog inte änge för jag var på ett flyg på väg till Heathrow/London. Resan var bara 2h och jag slumrade hela vägen... Väll framme hade jag 3h mellan flygen, BLÄÄÄ tänkte jag, men det visade sig att nästan det behövdes. Att förflytta sig från terminal ett till fyra tog sin lilla tid. Först måste man nämligen stå i en kö för att komma till en annan kö som ledde till en amitiös säkerhetskontroll. Efter att köat i en timme så var jag igenom, sen han jag köpa och käka en macka samt se på film i 15minuter före det var dags att borda nästa plan som också tog en timme – och vips så var jag iväg! Som vanligt så hade jag is i magen, var kolugn och idislade min mat medans jag snackade med en trevlig dansk man som satt brevid mig (engelska pratade vi dock, eftersom de itne serverade bakad potatis den dagen). Efter att han och jag konstaterat att whiskey är det bsta sömnmedlet och vi hade druckit ett par så lutade jag mig tillbaka och lyckades åter slumra bort en 4h (av de totala 7h). Det tog inte länge för det dunsade till och jag var på en annan kontient! =) Nästa stora hinder var dock US imigration... Usch o tvi tänkte jag och målade upp världens längsta kö med spöstraff i slutändan. Som tur var så var det bara vårt flyg som landade i våran terminal just då samt att jag fick en jättetrevig tjej som GENASTE slog en stämpel i mitt pass när jag sade att jag skulle besöka min flickvänn och jag var VÄLKOMMEN in i landet med bara ett fåtal skumma blickar! (Jag ser ju lite ut som en terorist med mitt långa hår...borde köpa ett lsskägg nästa gång). 10 minuter senare så gick jag ut genom dörren och vem står inte och väntar om inte min underbara lilla Emily! Låt oss säga att det tog lite tid före v lyckades ta oss till bilen för att ta oss den en timmar långa bilfärden hem till hennes föäldrar... Mmm....